Snö ända upp till...

Det var nästan så att det inte gick att ta sig hem från jobbet idag. För att slippa all trafik körde jag bakvägen hem. Och det gick bra, ända till Taljavägen vill säga. Massor av snö, massor av spår och det bara gled åt alla håll och kanter. Men fyrhjulingen är en trotjänare och tog mig ända hem. Så nu några timmar senare tittar jag ut över våran väg och konstatera att jag lär bli kvar hemma ett tag. För nu är det ännu mer snö och det bara fortsätter. Skönt att det är ledig dag i morgon så den enda som måste iväg är Oliver i sin taxi. (om den kommer fram) Kan för övrigt fira lite över att den där mindre roliga inventeringen är klar på jobbet. Känns riktigt bra. Nästan värt en varm glögg till kvällen. Till sist en liten uppmaning till alla: Håll er inne, håll värmen, håll om varandra och håll ut. SNART KOMMER VÅREN.

Asgarv

Det är lycka när ens barn skrattar så de kvider och när hela familjen "muppar" sig så mycket så att man får ont i magen av allt skratt. Vilken tur det är att jag lever i en familj som kan bjuda på detta. Tänk vad trist det skulle vara att inte kunna skratta tilsammans. Att bara gå runt och vara präktig, hövlig och ganska grå. Nej tacka vet jag lite "mupp" runt köksbordet. Det förgyller min tillvaro. Dagen ska spenderas på skriskor eller i någon backe. Vet inte riktigt än. Men det blir nog bra vilket som. Sedan är det dax att börja ladda inför nästa vecka. Morgonvecka och inventering. Underbart, eller inte!

Varför inte en traktor

Funderar allvarligt på att köpa en traktor. En liten smidig, gärna gammal trotjänare med snökedjor och plog. Vore lite fränt och praktiskt. Ska vintrarna vara som denna framöver så lär det nästan gå åt. Skulle man kunna ta den till jobbet också. Då skulle man bli ännu mer omtalad, det kan jag lova. När man ändå är inne och nosar i bondsvängen så kanske man skulle skaffa sig två mjölkkor och en stor farlig jävla tjur som heter "Igor Flemming" också. Sen plöjer vi upp området runt fryslagret och planterar stan´s bästa industrihampa som jag sedan kan sälja på gammeldags marknad i Malmköping till ett rimligt pris. Ibland känner jag mig riktigt företagssam. Nå ja, men en traktor skulle inte vara fel. Undrar hur man kör en sån föresten.

Dagen då strömmen försvann

Det började bra. Jag var i god tid till jobbet i morse. Väl på plats konstaterade jag att det var hela 13 grader i butiken. Blev en smula trött och huttrig så en felanmälan gick iväg kl 05.55. Klockan 8 kom dom och fixade värmen och det blev skönt igen. Dagen fortsatte med en virrig varoleverans där egentligen inget var som det skulle. Fel åkeri hade fått med sig hälften av våra varor. Rätt åkeri men fel lastbil tog den andra hälften från centrallagret en dag för tidigt. Förvirringen var total men slutade med att alla varor till sist hamnade hos oss. Jag hann lagom börja plocka med dessa när plötsligt allt blev svart. Strömavbrott i halva Flen. I en och en halv timme höll det i sig. Rekord tror jag. Nu drabbades en del kunder av den härliga onsdagsförvirringen.
-Varför har ni släckt?
-Vi har strömlöst.
-Suck, jag som skulle tanka också, får väl ta en korv i stället.
-Vi har fortfarande strömlöst, grillen är kall.
-Jaha, kan jag köpa en tidning då?
-Ja med kontanter.
-Vadå??! Kan ni inte ta kort?
-Nej vi har strömlöst.
-Här fungerar ju ingenting, när kommer strömmen tillbaka då?
-Vi vet tyvärr inte
Sen gick kunden sin väg. Eller:
-Kan man inte tanka?
-Nej vi har strömlöst.
-Jaha då får jag väl ta kortautomaten då.
Kunden springer ut så jag hinner inte svara, men efter 2 minuter:
-Det är något fel. Apparaten tar inte mitt kort.
-Inte så konstigt, det är strömlöst.
Till slut kom tack och lov strömmen tillbaka och så sakteligen även ordningen på jobbet. Då var klockan 15.00 och det var dags att gå hem. Ska bli skönt med en ledig dag i morgon.

Förändring

Att något förändras är enligt mitt tycke ett tecken på framgång. Förändrar man något så gör man det i huvudsak för att detta "något" ska bli lite bättre. Ibland lyckas det och något mer sällan misslyckas det. Hur som hellst så är en förändring i de flesta fall en förbättring, och förbättring vill väl alla ha, eller?? Är det kanske så att det vore bäst om allt var som det alltid har vart? Eller kanske rent av, var det bättre förr? En del människor tycker det. Men är det roligt? Tänk att leva ett helt liv i tanken "Allt var så mycket bättre förr". Vad tråkigt det skulle vara, och vad fel hela livet skulle kännas, deprimerande. Jag föredrar att leva i en ständigt förbättrande tillvaro även om det inte alltid lyckas. Om 9 förändringar lyckas så kan jag leva med att det 10:e misslyckas. Det är väl bara att förändra igen då till dess att det blir bra. Min tillvaro känns i alla fall tillfredsställande, och i min tillvaro sker det många förändringar så alltså blir mitt liv bara bättre och bättre. Så till de som inte gillar förändringar vill jag bara säga, öppna ögonen och ge förändringen ett försök. Då kanske livet blir lite trevligare även för dig.

Ögonblick som värmer i kylan

Nu börjar det bli så där mycket snö som när man var liten. Åt helvete för mycket med andra ord. Fast som liten var det ju roligt. Dessutom är det för kallt. -12 ute, 18 hemma och 16 på jobbet. Detta gör att i alla fall jag fryser från det att jag vaknar till dess att jag somnar. Det händer lite roligheter trots kylan. Rolighet ett är att jag på grund av transportstyrelsens lilla omreglering av körkort nu får köra traktor och A-traktor på mitt nya EU-moppekörkort. Detta har tidigare vart en omöjlighet men nu en verklighet. Känns riktigt kul faktiskt. Den andra roligheten är min lilla son. Här om dagen när vi satt och åt middag kom en sån där kul spontan fråga. "Mamma, hur smakar snopp?" Kycklingen jag hade i munnen återvände med bixtfart till tallriken och byttes ut mot ett sånt där skratt som nästan är jobbigt. Pedagogiska mamma svarade, "jag vet inte Oliver, jag har aldrig ätit snopp". Och vips så har den frågan skjutits på framtiden. Alla nöjda och glada. Nu dax för en bit mat och sen ett kallt kvällspass på jobbet.
Hoj hoj

Nytt år nya vanor.

Eftersom jag åldras och blir latare och latare så har jag nu fått mitt straff. Det började med ett litet sår på benet, efter några dagar var det inte så litet längre så ett besök hos vårdcentralen var att vänta. Där kom repremanden. Ät penecilin i 10 dagar sen SKA du börja träna, 3 gånger i veckan till att börja med. Så lät doktorns budskap. Och han kanske har rätt. 2010 får bli ett lite nyttigare år för min del. Sköter jag mig så kanske jag ser lite mer vältränad ut nästa nyår. Dessutom kanske jag mår lite bättre. Vad vet jag. Jag har i alla fall kollat upp att det kostar 1200 spänn att under ett år utsätta sig för svettningar, fysisk utmattning och träningsverk som aldrig går över. Nej, jag är inte bitter, bara en smula ansträngd av tanken. Hoppas bara att karaktären att inte ge upp finns någonstans att plocka fram.