Årstidsskifte

Om bara några veckor är det dags för våren att komma till oss. Det känns som en lättnad på många sätt. Det börjar komma tankar om att åka båt, bada, grilla och sitta ute under långa ljusa kvällar. Vintern börjar bli passé. Jaja jag vet också att det ska snöa i helgen men man måste ju se framåt, och snart är framåt här och då behöver ingen oroa sig över att man kanske har fått i sig gul snö. Det ska bli så skönt. Om man ska vara ute i god tid så är det dags att börja se över alla vår och sommarbestyr. Kolla igenom gräsklipparen osv. Men jag hinner nog. Jag är lite avundsjuk på min pappa som bara jobbar någon vecka till innan han får livets längsta betalda semester. För en annan återstår några arbetspass. Nåväl i dag är det torsdag och det återstår bara två pass innan ledig helg. Så till dess, ha det gott.

Att vänta

Det hör väl mer eller mindre till vardagen att vänta. Vi människor väntar på det mesta och även om det bara är en kort stund så lägger vi ner otroligt mycket tid på att just vänta. Vi väntar i kön, på datorn, på att få svänga ut i en korsning osv. Jag undrar hur många timmar per dag som går till att vänta. Det skulle också kunna vara att den som väntar lever i brist på sysselsättning. Att den som väntar skulle kunna göra något annat medans den väntar. När man väntar i en korsning kan man ju till exempel passa på att byta de där torkarbladen som legat i bilen så länge. Detta kanske dock innebär att man går miste om sin chans att köra vidare, eller så skapar det en ännu längre väntan för medmänniskorna runt omkring. Det är kanske trots allt bättre att vänta en stund. Man kan ju alltid passa på att koppla av en minut, det är nog nyttigare än vad många tror. Det är lite som att i stället för att släpa runt på ett höghus kan man finna sig i att det står där det står. I slutänden är det det bästa.

Fiasko nr. 1

I dag ver den stora dagen då vi skulle få ett nytt kassasystem till jobbet. Jag trodde i min enfald att utvecklingen gick framåt, men ack vad jag bedrog mig. Allt går förvisso snabbare än förut men, den nya kortläsaren kan inte heller den ta chipkort. Trots att den är förberedd med en springa att stoppa in kortet i. Kul att sätta tape på precis nya saker. För övrigt så skulle vi behålla de gamla skärmarna, tangentborden, scanners etc. Och visst, det går väl. Problemet är bara att det nya programmets typsnitt och teckenstorlek inte är anpassade för så små skärmar som vi har. Är man dessutom halvblind så gör det saken inte bättre för fem öre. Summan av kardemumman är att vi har en snabb kassa med en skärm som jag inte ser ett skit på. Kunderna får väl läsa och räkna själva i fortsättningen helt enkelt. Däremot byttes 14 tums skärmen på kontoret ut till en 22 tums widescreen. Den tog upp hela skrivbordet och kändes en aning för mycket. Nåja, det är nog så som jag sa till min chef för några dagar sedan. Först uppfans hjulet, sen mackens kassasystem. Är en smula besviken, dock inte särskilt förvånad.

Lördag

Satte mig ner vid köksbordet och började leta adresser till alla mina vänner som ska bjudas på den kommande 30 årsfesten. Gick ganska bra ända till dess att de skulle skrivas ner på kuverten. Hade bara två kuvert att skriva på. Suck. Så inbjudningarna blev inte klara idag heller. Tog mig då istället upp för trappan och satte mig här. Och eftersom det är lördag och klockan är halv åtta ska jag nu presentera veckans inne och ute lista.
Innelistan ser ut på följande vis:
5: Trisslotten, alltid ett starkt kort som fungerar.
4: Hemgjord pizza, tog sig in på listan med en skräll igår. Smaskens.
3: Gravendals päroncider, som återkommit till mina smaklökar på ett positivt sätt.
2: Gigantiska snöhögar i korsningar, ligger där och kan inget annat än att skymma sikten.
1: Hålfria strumpor, har bestämt mig för att de med hål ska kastas.
Utelistan då? Jo:
5: Bockskägg på kvinnor, känns som det var ett fall för vikingatidens Midgård och dess fylleslag.
4: Stringkalsonger, skönt att leva som man trivs. Bort med dom.
3: Karamellkungen, så ute, bra att fler butiker inser det.
2: Tvångsonani, liksom varför? Förstår inte.
1: Katten, den är ute just nu i alla fall

God lördagkväll.

Ångest

Jag börjar nästan tro att jag är psykiskt sjuk. Detta ångestliknande tillstånt infaller sig i slutet av varje månad. Det handlar om tre saker. 1: lönen 2: Autogiron och 3: räkningar. Det börjar med att lönebeskedet kommer. Jag öppnar det och tänker "jaha då var det dags igen". Men med tanke på att det finns pengar på kontot passas det nu på att handlas mat och annat som hushållet behöver. Den 26:e vaknar jag oftast med ett ryck. Helvete jag har glömt att föra över pengar till kontot där autogirona dras från. När detta är gjort väntas några lugna dagar. Sen kommer den dagen då jag motvilligt samlar ihop de räkningar som ska betalas och placerar mig själv och pappershögen framför datorn. Detta sker först efter att jag förhalat hela processen med en massa annat "viktigt" att sysselsätta mig med. Hur som hellst så loggar jag in på internetbanken och medans datorn sakta tuggar upp sidan känner jag att en vätska som kallas handsvett bildas mellan min hand och datorns lilla mus. Efter att det hela är utfört känns det ganska skönt att det är avklarat, och jag lämnar oftast datorn med känslan att vi överlever en månad till. Men vägen till den känslan är lite laddad med ångest. Jag vill bli äckligt rik, det skulle underlätta.