Och så kom hösten.

Igår morse när jag skulle åka till jobbet var det vitt på marken och termometern visade minusgrader. Morgonfrusen som jag i normala fall är var inget jämfört med hur det kändes då. Frusen som en fiskpinne i frysdisken kom jag i alla fall fram till jobbet. Dock fullkomligt medveten om att värmen ännu inte slagits på där. Så lördagens första arbetsuppgift var därmed inplanerad. Och det var nog tur det, för i morse var det ännu kallare. Men nu var jag förberedd. Vinterjacka, tjock tröja och extra byxor satt på plats så resan till jobbet blev mycket mer behaglig. Liksom värmen som under natten fyllt lokalerna på macken. Jag ägnade en tanke åt förra iskalla vintern och en tanke jag då hade: "tänk om det ändå bara var någon minusgrad, då skulle det vara så mycket skönare". Det är tur att kroppen vänjer sig. Desto mysigare var det att komma hem idag. Hela stugan doftade nybakade bullar som Lollo och barnen hade gjort. Det kunde inte bli en bättre avslutning på den här helgen. Nästa vecka ska det jobbas lite mer än vanligt. Jag ska hoppa in som säljchef i stället för Pelle några dagar och kommer på så vis slippa både sovmornar och ledig tisdag. Vi har ju lite att stå i på jobbet så det känns helt okej att förhoppningsvis kunna jobba undan lite. Så till nästa gång, må gott och ät inte gul snö.

Det har vart lite mycket ett tag.

Det känns som att september kom och försvann. Jag kan nog säga att det har varit den mest stressiga månaden jag någonsin upplevt. Bästa vännernas bröllop och svenhippa planerades och genomfördes. Det var ett stort uppdrag jag och Lollo fick att vara värdpar. Det var stundtals lite nervöst, men oftast lugnt. Och visst gick det. Hela brölloppsdagen flöt på något helt osannolikt bra och jag är sjukt glad att alla tyckte att det blev en lyckad tillställning. Men självklart gladast över att brudparet nu fått en lycklig dag att minnas resten av livet. Även det kombinerade möhippan och svensexan blev lyckad. Det var dock lite skakigt i benen när jag skulle balansera på stockar och linor 9 meter upp i luften. Helt klart en självförtroendehöjare. Nu kan vi lämna detta som ett gott minne och trampa vidare. För det är inte lugnt än. På jobbet är vi mitt uppe i en organisationsförvandling som kallas SMART station. (Mer känt som lean-projektet inom industrin.) Hur som helst så innebär det mer eller mindre en total förvandling av allt som kunderna inte i första hand ser. Förutom att det blir sjukt rent överallt. Allt ska städas från golv till tak, alla saker ska ha sin uppmärkta plats, oavsett om det är ett hålslag eller en pall spolarvätska. Lagret ska näst intill tömmas mellan leveranserna och alla ska jobba lika med allt. Det vi gör nu under 10 veckor är en uppstart av allt. Och nog finns det lite skit i hörnen att ta reda på. Summan av allt just nu är att alla jobbar mer än någon kan föreställa sig för att klara av de olika veckomålen. Det handlar inte längre om att ha någon dag tillgodo utan mer att man får vara glad om man får en timme över. Jätteslit nu, men det kommer att bli galet rent och välorganiserat när det blir klart. Idag gjorde vi klart det sista i kassan och på kontoret. I morgon är det veckomöte för kommande veckans uppdrag. Jag vet vad det är och det kommer att bli riktigt tufft.
Nu ska jag ta hand om en glad löptik, en kåt hanhund och en liten vovve med rännskita. Skönt att koppla av en stund, eller hur? Puss och kram, julgran.