Vecka 36

Veckan som kommer blir tuff. Riktigt tuff. Nästan varje minut som går är det något att hålla reda på. Känner faktiskt att jag tappat fotfästet en del och att risken att glömma något är stor. Barnen har massvis med aktiviteter på dagis och i skolan, jag ska till psykologen och på rättegång, Lollo har fullt upp med jobb. Hoppas att tiden går ihop sig bara. Känner att det ska bli skönt när veckan tar slut.

Dagens regel är:

Livet är kort, bryt reglerna, glöm snabbt, kissa långsamt, älska innerligt, skratta okontrollerbart och ångra aldrig något som fått dig att le.

God morgon

Rättegång

Så damp det ner ett brev i lådan från tingsrätten igen. Denna gången ska det väl bli av då. Jag hann lagom förbereda mig lite grann så ringer min advokat. Rättegången flyttad... igen. Den här gången bara med 30 minuter men i alla fall. Nu återstår diverse förberedelser så som repetition av hur allt gick till, in i minsta detalj, hur mycket allt har kostat mig osv. osv. Det viktigaste är att han åker in i buren så länge som möjligt. I alla fall enligt min mening.

Doktor duktig

Den här så kallade vårdcentralen vi i Flen är berikade med ligger nu överst på min "shit-list". Lollo och Oliver var där här om dagen för att Olivers konstiga febersvängningar skulle kollas upp. Ena stunden hade han 39 grader och i nästa bara 36. Doktorn gjorde den här gången något som skulle kunna kallas undersökning. Slutsatsen blev virus av något slag (i vanlig ordning). Dessutom lyckades läkaren "tuta i" Oliver att man inte får dricka mjölk eller saft, bara vatten. Detta har han nu tagit fasta på. Här tänks inte drickas något annat än vatten för då kan man minsan bli sjuk, för det sa doktorn. Så det så. Och lyssnar man på doktorn och är duktig när man är där så får man ju tapperhetsmedalj. Det finns väl förvisso en hel del sanning i det men jag trodde att det var huvudsaken ATT man dricker och inte VAD när man har feber och är liten. Jag blir så trött. Kanske ändå bättre att dom gör som vanligt, dvs. rycker på axlarna och kliar sig i huvudet.

Ett mörkare land

En stund med att lägga barnen blev för mycket. Höll på att somna ifrån dom. Men denna gången tog jag mig i kragen och satte mig framför det här dataapparaten i stället. Inte för att jag vet vad jag ska skriva om men medan man sitter här brukar cellen i översta delen av kroppen börja arbeta. Men tydligen inte ikväll. HJÄLP jag är kanske hjärndöd precis. Eller också är det tillfällig kortslutning. Apropå kortslutning, om åtta dagar blir det förbjudet att sälja vanliga glödlampor. Då ska hela Sverige lysas upp av tråkiga lågenergialternativ. Och om det gillar jag inte. De där lågenergilamporna tar ju en halvtimme på sig att tändas. Dessutom genererar de inte i någon värme. Så det är väl bara att hälsa en ännu kallare vinter välkommen. Snart är vi tillbaka på fotogenlampstiden. Kanske lite mysigt ändå. God kväll på er alla. Hoppas att våran allas dag blir bra i morgon.

Inte vaken

Det är en smula irriterande när kroppen är vaken och rör på sig men hjärnan fortfarande ligger kvar på kudden. Det är precis så det känns just nu. Helgen har spenderats på klubben, hemma hos Göran och hemma. Kräftskivan hos Göran blev en mycket lyckad tillställning och jag tror att alla tyckte det samma. Nu startar min långa jobbarvecka och det är väl bara att följa med även fast hjärnan sover.

Mina innersta tankar om att leva.

På sätt och vis känns det skönt att vara tillbaka i vardagen. Allt rullar på och de lediga stunder som finns är man upptagen som fan med allt tänkbart. Tiden rinner iväg som en fotboll i nerförsbacke mot McDonalds. Man får också kontakt med den yttre världen på ett helt annat sätt, träffar folk, pratar och syns för andra. Fast det klart, att synas för andra kanske egentligen inte är så bra. Jag har ju ingen aning om hur andra uppfattar mig. Folk kanske tycker att jag är jättekonstig. Men jag känner mig inte så i alla fall. Konstigt för mig är bl.a. att gå omkring och ha ålar i kalsongerna, och det har jag aldrig haft. Jag har som de flesta andra varken fanclub eller hatförening. Hur som hellst så kan jag vara säker på att jag har blivit född och att jag kommer att dö. Under resan där i mellan får väl folk uppfatta mig hur dom vill. Det är ju i första hand för mig själv som jag har mitt liv och jag trivs ganska bra med hur jag lever. Den dagen jag sitter på "hemmet" ska jag jävlar vara nöjd med hur allt har varit. Annars tänker jag inte dö.

Då var det dax

I dag är det en av årets få dagar som man får vara lite deprimerad och gnällig. Det är dax att återvända till vardagen och dess plikter. Semestern är slut, barnen börjar på dagis och fritids och allt ska falla tillbaka till en vanlig vardag igen. Det är väl i och för sig inte helt fel men det retar mig att det snart är höst och att vi går mot kallare tider. Sommaren är i vanlig ordning aldeles för kort. I alla fall enligt min mening. Frågan är varför man känner så här? När man var liten hade man ju inte de här känslorna. Då var det ju roligt att börja skolan, kul att det snart kommer snö o.s.v. Oliver och Nina tycker det samma. Det var två jätteglada barn som vaknade kvickt och for iväg till dagis och fritids i morse. Det glädjer även mig som pappa en hel del. Och det tar nog bara någon timme på jobbet innan allt är i balans igen. Ungefär som det blir varje år efter semestern. Det gäller att hitta saker att se fram emot så går resten som en dans på rosor. Må gott alla vänner så gör jag också det.

Några dagar semester

Så där ja. Till slut ligger all ved hemma på gårdsplanen. När man går och jobbar i skogen får man tid till att tänka på en massa saker. Bland annat hur det kommer sig att träden växer uppåt, hur jobbigt det måste varit förr när motorsågar, kap och klyvmaskiner inte fanns. Vilket jobb de la ner. Dessutom lär de ha förbrukat mer ved förr än vad man gör i dag. Hej o hå. Även tankar som, varför finns jag?, varför har jag så lite muskler? och varför är det så gott med kaffe? är sådana som dyker upp. Hur som haver så känns det bra att få jobba av sig lite. Även fast man är liten och klen och född i Flen. Nu återstår några dagar semester med lugn och ro. Ska bli skönt. (tycker lite synd om båten som har varit ensam lite för länge)

Snart

Med mindre än ett dygn kvar till årets fest konstaterar jag att det kommer ca 30 pers, solen ska lysa och poolen är fylld med vatten. Förutsättningarna är med andra ord på topp för en lyckad dag. Om någon försöker följa utvecklingen på hemsidan så är det dock bara att glömma. Den går ej att uppdatera längre. Men vad gör väl det? Blir nog bra ändå. Ses i morgon mina vänner.

Klart för fest

Nu börjar förvandlingen från gräsmatta till festivalområde att bli klar. Ser verkligen fram emot lördagens summerparty. Ska bli riktigt riktigt kul. Hoppas att vi ses.

På g

Förberedelserna är i full gång inför helgens Talja Summerparty. Som det ser ut nu blir vi ett 30 tal festsugna deltagare. Stora och små. Är du bjuden och inte har anmält dig så gör det nu. Det kanske är just dig vi kommer sakna.