Så minns vi förra årets Mello

Riktiga höjdare även förra året.

Plötsligt så blev jag 36

I morse vaknade jag av familjens ljuva skönsång och frukost på sängen. Det faktum att räkneverket slagit om blev genast väldigt tydligt. 36, herregud 36. Har jag levt så länge? Fortfarande inte alltför gammal men inte längre ung. Hela dagen har jag funderat på vid vilken ålder man inser att man faktiskt är gammal. Jag har svårt att tro att jag vid 80 års ålder sitter där på hemmet och känner att jag fortfarande är ung och att farbrorn i rummet bredvid är gammal. Tur att det är några år kvar att fundera på den saken i alla fall. Det jag borde fundera på är däremot hur jag ska hantera det faktum att mitt hus troligen kommer att sprängas i luften om fyra år. När det så att säga blir dags för "pay back time" för alla galna och roliga upptåg som jag utsatt mina kamrater för under åren som gått. På fyra år borde jag förvisso hinna gräva en rejäl skyddsgrop att gömma mig i, eller komma på någon annan fantastisk plan som gör att jag är på behörigt avstånd när det smäller.
Dagen har hur som helst vart en bra dag. Mycket fika, många värmande gratulationer på Facebook och trevliga sms från fina människor som jag inte hört av på länge. Härligt att de vänner som jag då och då ägnar en tanke gör det samma med mig. Det känns gott i hjärtat att veta att ni finns även fast vi inte längre ses särskilt ofta. Så för att summera denna dag tycker jag att det har vart en bra sådan och det ska bli fantastiskt spännande att se vad mitt trettiosjätte år har att erbjuda.

Må gott, ta hand om varandra och tack för att du tänkte på mig idag. Det värmer 😀

Första ridturen med stallkompisarna.

GOTT NYTT ÅR

När natten blir ett jävulens verk

Klockan ringer 05.20. Jag kliver upp, trött som ingen annan. Natten har vart en resa i drömmmarnas värld. Drömmarna väcker mig, drömmarna gör mig orolig, drömmarna gör mig kissnödig, drömmarna får min natt att bli en oändlig resa från läggdags till morgon. Jag kliver upp och klär på mig, borstar tänderna och åker till jobbet. Jag slår igång datorerna och läser mina mail. Ögonen svider och rinner, jag dricker kaffe, mycket kaffe. Jag börjar vakna, det är dags att jobba. Jag dricker mer kaffe och hoppar på det tåget som kallas arbetsdag. Timmarna går fort, det är mycket att göra och jag är glad för det. Så länge jag är aktiv fungerar jag. Det blir dags för lunch. Jag äter något och tänker att jag inte får bli sittande. Jag jobbar vidare, mitt humör är en glad fasad och ett irriterat inre. Jag tänker många tankar, blir sur på bagateller. Irriterar mig på att gubben med mössan borta vid frukten luktar illa. Klockan slår och det är dags att sluta för dagen. Jag åker hem och slappnar av längs vägen. Huvudet värker och tröttheten slår till. Jag kommer hem till familjen jag älskar. Men jag visar dom det inte, jag visar upp en sur, trött och sliten älskling och pappa som inte alls är något rolig att träffa. Vi lagar mat, äter fixar och donar, barnen lägger sig och jag sjunker ner framför tv:n. Ögonen går i kors, jag somnar och vaknar om vart annat. Någon timme senare är det dags att gå och lägga sig. Klockan närmar sig 23.00. Jag somnar och börjar drömma. De väcker mig minst en gång innan midnatt och flera gånger till fram till..... klockan återigen ringer klockan 05.20

Jag vill sova, utan drömmar som bråkar. Jag vill vara glad när jag är vaken. Det brukar hålla på i perioder, jag hoppas att denna snart är slut.