Planeringen som sprack.

Torsdag och helt ensam i huset. Tanken är att det denna dag ska bokföras, betalas räkningar och en massa annat papperspyssel. Jag lämnade Nina på dagis kl 9. Åkte hem och tog med Lex på en löprunda i skogen. Pustade en stund, duschade och nu sitter jag här. Oj vad jag bokför!! Inte. I stället flummar jag runt på internet och på så vis förhalar det som är viktigt. Börjar dessutom känna en bekant känsla i magen och tankarna går då åt kebabhållet. Ska ju ÄNDÅ ner på stan och hämta ut medicin åt Oliver. Och då kan jag ju passa på att köpa kebab och kanske gå på bolaget. Sen ska Oliver mötas upp vid taxin, jag har lovat att fixa deras gungor. Sen dröjer det inte länge för än Nina och Lollo kommer hem och då ska ju jag åka till jobbet. På nåt sätt känns det som att det är ingen idé att börja med bokföringen, kommer nog inte hinna sitta utan att behöva sticka i mellan med något annat. Det är tur att det är en dag i morgon också.

Minisemester

Påskhelgen har spenderats på Bronäs i husvagn. Vi har umgåtts och haft trevligt mellan våra alla olika arbetspass. Det är skönt och fra och framför allt roligt för barnen att hitta på något annorlunda. Även om det bara handlar om att åka till grannen och sova i husvagn. Ett arbetspass kvar på denna helg. Troligtvis kommer detta att hålla samma linje som de andra, nämligen ganska hysteriska. Närmast väntar lite grillning och sen får vi se vad som händer. Ungarna är fortfarande fulla av energi iaf.

Varför?

Det är väldigt konstigt men nu har det hänt för andra gången. Jag parkerade min fyrhjuling på Willys parkering och skulle gå in och handla. På väg in tryckte jag på larmknappen och fyrhjulingen tjöt till. Grejen med det hela är att larmet på bilen bredvid drog igång. Första gången det hände trodde jag att det var en tillfällighet men nu börjar jag tvivla på det. Helskumt hur som helst. Hur kan det bli så? Jag begriper inte.

Uppladdning

Sitter och laddar upp inför att återvända till jobbet. Det lär väl ha hänt en hel del på en vecka på jobbet antar jag. Lite egendomligt att åka dit utan att ha en aning om vad som finns att göra. Men det löser sig nog. Dagen har spenderats hemma med lite hundjobb. Två har bådat och blivit fina. Jag har också hunnit med lite pyssel framför datorn. Så nu är det bara att invänta tjejerna i familjen för att sen kunna dra till jobbet. Full fart, ta hand om er.

Förbaskade hundskrälle

Förmiddagen har gått i städningens tecken. Inte för att jag egentligen ville eller orkade men det fanns ett visst behov. Den lilla hunden som vi är hundvakt åt i ett dygn tycker nämligen att man ska revirpinka in det område där man ska vistas. Så en viss sanering av lägenheten har helt enkelt vart ett måste denna förmiddag. Den lilla hunden bekymras dock inte över det han ställt till med utan har med belåtenhet klivit runt och till och med legat i sina egna kroppsvätskor. Men som man bäddar får man ligga och han var inte jätteförtjust över att stå i badet och bli ren. Hur som helst så är nu både huset och hunden tvättade och jag överväger att placera honom i bur för att undvika en repris av förmiddagen. För övrigt så är mitt huvud fullt av energi idag, men kroppen säger ifrån. Det är en riktigt jobbig känsla. Får väl helt enkelt göra något som inte innebär att jag måste röra på mig. Frågan är bara vad?

Resultatet.

Dagens besök hos läkaren resulterade i en mängd piller och andra godsaker. Han konstaterade att jag har lunginflamation. Så det är bara att hålla sig inne och ta det lugnt några dagar. Och förstås pressa i medicin i kroppen, kanske kan få ett slut på skiten till slut.

Vakna

Åter igen dags för morgonvecka på jobbet. Och som vanligt lär rädslan att försova sig komma krypande framåt natten. Det brukar vara en ganska sömnlös natt mellan söndag och måndag. Resten av veckan brukar utmattning råda bot på den saken. Hur som helst så är det måndag i morgon så nu kör vi.