Lördagsskratt

Kolla på den här om du vill få ett gott skratt. Vilka sköna dårar :-)

Äntligen tisdag.

En ny vecka starter, nya utmaningar och nya möjligheter. Det bästa är att det är en hel vecka som är fylld med överraskningar. Ingen vet exakt hur morgondagen kommer att se ut och vad som kommer att hända. Kanske det är just i morgon som jag blir miljonär på en trisslott. Inte så troligt men man vet ju aldrig. En sak är säker dock. Väckarklockan kommer att ringa och de första åtta timmarna av dagen ska spenderas på jobbet. Och i detta nu funderar jag på vilken spellista som ska vråla ut i butiken i morgon innan vi öppnar. Tisdag kanske är den perfekta dagen att skrika igång tillsammans med Linkin Park, Nomy eller Rage against the machine, tja varför inte? Jag hoppas på att min tisdag kommer bli en toppendag och jag ska göra mitt bästa för att det ska bli så. Hoppas du gör det samma så att din dag också blir toppen.

Må gott :-)

Som hund och katt

Man brukar säga att om det finns hjärterum så finns det stjärterum :-)

I rymden kan ingen höra dig gråta.

Om man föreställer sig tiden från människans uppkomst till dagsläget som en linje så är det ganska intressant att se vad som hänt med vår utveckling. För länge sen bodde vi kanske i grottor och hade till uppgift att tillfredsställa våra primära behov som att äta, sova och föröka oss. Sedan dess har vi utvecklat oss, dock inte i en jättesnabb takt. Först nu på senare år har det gått framåt snabbare. Det är inte jättemånga år sedan tekniken började ta plats i våra liv. TV:n kom, telefonerna, mobiler och datorer.För bara 20 år sedan klarade man av livet fantastiskt bra utan mobiltelefon. Om man nu nödvändigtvis var tvungen att kontakta någon så fanns det en telefonkiosk i nästan varje kvarter, men överlag så klarade man sig ändå. I dag känner man sig naken om man inte har någon telefon i fickan. Lite som att glömma plånboken faktiskt. Man är alltid kontaktbar oavsett om man är hemma, på jobbet, utomlands eller på skithuset. Vi kan så otroligt mycket i dag om så otroligt många saker. Och vi alla utvecklas fantastiskt fort hela tiden. Vi forskar, vi lär oss saker och vi driver igenom allt möjligt som ska få det att bli bättre för oss. Men ingen kan tala om vart rymden slutar. Ingen vet vilket datum jorden kommer att explodera, om det någonsin kommer att ske. Ingen vet om det finns liv någon annan stans än här. Det kanske är så att jorden är en pingisboll i någon jättes ficka. Ingen vet. Och på något vis så tror jag att det är mänsklighetens styrka att inte veta allt. För om vi visste allt så skulle det inte finnas något mer att ta reda på och vad skulle hända med mänskligheten då? Jag tror att detta skulle kunna vara orsaken till mänsklighetens upphörande. En vacker dag vet vi mer än vad vi borde och det finns inte längre något att sträva efter. Den dagen kommer samhället att rasa samman på grund av att vi helt enkelt utplånat oss själva på en mental nivå. Detta kommer så klart inte hända i dag, inte i morgon och knappast heller under min eller mina barns livstid. Men med dagens tempo att utveckla oss så kommer det nog att gå snabbare än vad många tror. Dock ska man inte vara rädd för det finns många saker vi ska ta reda på först, och dessa kommer att ta tid. Som till exempel vart rymden slutar eller om det finns liv någon annan stans. Och vi har en bit kvar, för idag är det fortfarande ett jättestort frågetecken. I dag är rymden fortfarande en oändligt stor och mörk plats där ingen gråt hörs. Det är idag som att vara ett plankton i gräsmattan på Friends Arena. Mänskligheten är lite som guldfisken i sin skål. Man simmar runt runt och vid varje varv så har man glömt att man vart där. Frågan är vem som hittar hålet och hoppar ut först. Vi eller guldfisken.

Skruvad tanke, jag vet :-)

Lördagshumor

Detta kanske kan pigga upp. Haha

Förmågan att se vad som är bäst

Ibland blir jag så konfunderad över hur kortsiktigt en del människor tänker. Det är svårt att skapa en helhet om man bara prioriterar det som gynnar ens egna intressen. Och det är just helheten som är så viktig enligt min mening. Många faktorer påverkar till att skapa en så bra helhet som möjligt. Dessa faktorer kan gynna den enskilde men också vara till belastning. Man ger och man tar för att tillsammans skapa ett önskvärt resultat. Når man ett önskvärt resultat eller en önskvärd helhet kommer denna att ge tillbaka något bra till hela gruppen. Detta tankegångssätt tror jag är ganska viktigt när man arbetar i en grupp. Det får gruppen att bli stark och det får arbetet att ge tillbaka något positivt till gruppen. Jag har svårt att acceptera den gamla klyschan "ensam är jag stark" och är mer inne på linjen att "tillsammans kan vi göra underverk". Det förutsätter ju då att alla vill, och att det finns en gemensam strävan. Detta är nog den svåraste nöten att knäcka. Jag vet inte om min teori håller men inget kommer att förstöra min tro på att så är fallet. Det gäller att hitta sin egen roll i gruppen och göra så gott man kan. Vissa dagar är lätta, andra är svåra, men det är det som är utmaningen. Det gäller att ta vara på alla de glädjestunder som kommer, leva på dom när det blåser motvind och hjälpa till att få vinden att vända. 

En liten tanke... :-)

Lite så här idag :-/