Vem avfyrade kaospistolen?

Det kommer att kännas lite som att springa framför tåget. Jag pratar om den kommande veckan. Det är fler pusselbitar än någonsin som ska falla på plats innan allt passerar livet på ett lugnt sätt. Men det är väl så här det är att leva ibland. Man ska på något självklart vis hålla huvudet ovanför vattenytan så att allt runt omkring kan komma och passera. Hoppas nu för allt i världen att det inte dyker upp något oförutsett som att tex. att dagis stänger tidigare eller att Oliver har någon studiedag som vi missat. Det ska bli så skönt den dagen då bägge barnen går i skolan och på så vis är på samma plats. Hur som haver så kommer vår lilla Neva hem den här veckan och det känns riktigt bra. I övrigt så känns det mesta som ett mindre kaostillstånd. Vet inte om det är så egentligen eller om det bara är en känsla. Jag har inte riktigt koll faktiskt och det är kanske det som skapar känslan.