Den där hunden.

Att hålla på med vedsågning, vedklyvning och lastning av ved i vedboden är ett ganska tröstlöst arbete. Den där förbannade vedboden blir ju ALDRIG full. Snart ska den dessutom börja tömmas så då ska skiten bäras en vända till, nämligen in i huset och eldas upp. Det är ganska mycket slit men trots detta så är det värt det. Alternativet är att köra elvärme men miljonär är man ju inte. Halva vedboden är i alla fall full och jag hoppas att Roger fick lite ved över som han vill sälja till mig. Jag får försöka vara lite extra snäll där ett tag. Skiter det sig så ryker parketten i vardagsrummet. Den är ju torr och fin i alla fall. Till golv är det sen bara att lägga ut en pressänning, ingen skulle bli gladare än Lex för det. Lex har nämligen de blåa IKEA-påsarna som favoritsovplats vilket är helt normalt, han är ju Kelpie. Han börjar för övrigt bli en skön mix av både Bimbo och Gipsy. Han har fått Gipsys ta-sig-in-under-skinnet-hos-alla syndrom samt att bli helt jävla galen om han får en leksak han tycker om. (oftast heter leksaken Neva, stackars hund) Från Bimbo kan man tydligt se att han har fått jag-kan-skälla-på-ingenting fenomenet som ibland kan vara lite påfrestande. Självklart är han trots detta en egen liten individ som just nu inte alls gillar att gå ut och kissa på kvällen för då kan det komma läskiga ljud från skogen. Nä då pinkar han hellre på mattan för att sen återgå till sin blåa IKEA-påse och somna om. Och visst är han söt när han sover, han är ju trots allt Kelpie