Rotfyllning

I dag var det tandläkarskräckens dag. I dag skulle jag gjort min första rotfyllning. Väl sittande i stolen med ångest och brutal handsvett började behandlingen. Först en spruta som i vanlig ordning inte alls bedövade där den skulle. Sen den obligatoriska kommentaren "vi börjar lite försiktigt" med tillägget "tanden är ju död så du kommer inte att känna något i alla fall". Men ack vad hon bedrog sig. Ont så in i h-vete gjorde det. Plötsligt blev tandläkarens panna aldeles rynkig och hon lade borren åt sidan. Sen hämtade hon något flytande i en droppflaska och duttade på en droppe på tanden. Och satan vad det började värka. Nu blev rynkorna fler och hon lämnade rummet med röntgenbilder och annat. Efter en stund kom hon tillbaka och jag tänkte att nu blir jag sövd eller så får jag en påk i huvudet. Men inte då, "det har självläkt. Vi behöver inte rotfylla längre. Det är ganska ovanligt men det kan hända", sa hon. Så jag fick gå hem utan rotfyllning. Känns ganska bra faktiskt. Passade på att fira med kaffe och wienerbröd. Jag har hört att tänderna gillar sånt.