I morse vaknade jag av familjens ljuva skönsång och frukost på sängen. Det faktum att räkneverket slagit om blev genast väldigt tydligt. 36, herregud 36. Har jag levt så länge? Fortfarande inte alltför gammal men inte längre ung. Hela dagen har jag funderat på vid vilken ålder man inser att man faktiskt är gammal. Jag har svårt att tro att jag vid 80 års ålder sitter där på hemmet och känner att jag fortfarande är ung och att farbrorn i rummet bredvid är gammal. Tur att det är några år kvar att fundera på den saken i alla fall. Det jag borde fundera på är däremot hur jag ska hantera det faktum att mitt hus troligen kommer att sprängas i luften om fyra år. När det så att säga blir dags för "pay back time" för alla galna och roliga upptåg som jag utsatt mina kamrater för under åren som gått. På fyra år borde jag förvisso hinna gräva en rejäl skyddsgrop att gömma mig i, eller komma på någon annan fantastisk plan som gör att jag är på behörigt avstånd när det smäller.
Dagen har hur som helst vart en bra dag. Mycket fika, många värmande gratulationer på Facebook och trevliga sms från fina människor som jag inte hört av på länge. Härligt att de vänner som jag då och då ägnar en tanke gör det samma med mig. Det känns gott i hjärtat att veta att ni finns även fast vi inte längre ses särskilt ofta. Så för att summera denna dag tycker jag att det har vart en bra sådan och det ska bli fantastiskt spännande att se vad mitt trettiosjätte år har att erbjuda.
Må gott, ta hand om varandra och tack för att du tänkte på mig idag. Det värmer 😀
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar