Klockan ringer 05.20. Jag kliver upp, trött som ingen annan. Natten har vart en resa i drömmmarnas värld. Drömmarna väcker mig, drömmarna gör mig orolig, drömmarna gör mig kissnödig, drömmarna får min natt att bli en oändlig resa från läggdags till morgon. Jag kliver upp och klär på mig, borstar tänderna och åker till jobbet. Jag slår igång datorerna och läser mina mail. Ögonen svider och rinner, jag dricker kaffe, mycket kaffe. Jag börjar vakna, det är dags att jobba. Jag dricker mer kaffe och hoppar på det tåget som kallas arbetsdag. Timmarna går fort, det är mycket att göra och jag är glad för det. Så länge jag är aktiv fungerar jag. Det blir dags för lunch. Jag äter något och tänker att jag inte får bli sittande. Jag jobbar vidare, mitt humör är en glad fasad och ett irriterat inre. Jag tänker många tankar, blir sur på bagateller. Irriterar mig på att gubben med mössan borta vid frukten luktar illa. Klockan slår och det är dags att sluta för dagen. Jag åker hem och slappnar av längs vägen. Huvudet värker och tröttheten slår till. Jag kommer hem till familjen jag älskar. Men jag visar dom det inte, jag visar upp en sur, trött och sliten älskling och pappa som inte alls är något rolig att träffa. Vi lagar mat, äter fixar och donar, barnen lägger sig och jag sjunker ner framför tv:n. Ögonen går i kors, jag somnar och vaknar om vart annat. Någon timme senare är det dags att gå och lägga sig. Klockan närmar sig 23.00. Jag somnar och börjar drömma. De väcker mig minst en gång innan midnatt och flera gånger till fram till..... klockan återigen ringer klockan 05.20
Jag vill sova, utan drömmar som bråkar. Jag vill vara glad när jag är vaken. Det brukar hålla på i perioder, jag hoppas att denna snart är slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar