Stackars

Jag blir en smula trött i ögat när jag träffar folk som inte kan separera på vad som är en människas person och hur stor personens årsinkomst är. Jobbar man på bensinmack så verkar grundregeln vara att man står ganska lågt i rang i flocken som kallas klasssamhälle. Frågan är ju vad man värderar mest: roligt jobb med lite betalt eller avskyvärt jobb med jättebra betalt. Om jag skulle vantrivas en tredjedel av mitt dygn vilket motsvarar den tid som spenderas på jobbet så vet i fan om jag skulle vara lycklig. Har svårt att tro det. Det känns i alla fall skönt vara begåvad med egenskapen att kunna tycka om människor utan att bry sig om deras årsinkomst.